Tidigare (under K2) behandlades fastigheten i praktiken som en enda tillgång, och större åtgärder kostnadsfördes ofta direkt. Med K3 ses fastigheten som ett system av delar, där investeringar kan aktiveras och skrivas av över den tid de faktiskt ger nytta. Det minskar ryckighet i resultatet och ger bättre beslutsunderlag.